VBGF - hur började det?

Den 17 april 1989 grundades Västerbergslagens Geologiska Förening (VBGF).

Under sextio- sjuttio- och åttiotalen hade Gruvgeologen Folke Back kurser i geologi och mineralogi i Ludvikatrakten. Vi var många kursdeltagare som blev intresserade och fortsatte att träffas. Några gick med i våra grannklubbar i Borlänge, Kopparberg med flera orter. I mitten av åttiotalet flyttade Carl-Gustav Bjällerud ner från Norrland till Smedjebacken. Han var en duktig amatörgeolog som vunnit flera priser i Mineraljakten och hade en förnämlig mineralsamling. Med kommunens hjälp öppnade han butiken och stenutställningen Mineral Art i Grenanderska Fastigheten. Även han ordnade kurser i geologi. Där samlades vi stenintresserade ofta och diskuterade allt som har med mineralogi och stenar att göra. Några var nybörjare andra var proffs. Vi köpte och bytte stenar, vi pratade gruvor och fyndplatser.

Snart dök frågan upp om inte vi, som bodde i Sveriges gruvtätaste område, skulle bilda en egen förening. Sagt och gjort, de som varit med på Folke Backs och Carl-Gustav Bjälleruds kurser kontaktades och inbjöds till ett möte hos Carl-Gustav Bjällerud i Grenanderska Fastigheten den 17 april 1989. På mötet beslöt de 15 närvarande att bilda en ny amatörgeologisk förening med namnet Västerbergslagens Geologiska Förening. En provisorisk styrelse med följande sammansättning valdes:

Evald Persson, ordförande, Erich Spicar, sekreterare

Börje Andersson, kassör, Ulla Eriksson, ledamot

Kenneth Binning, ledamot

Förslag till stadgar och målsättning upprättades under sommaren och nästa fråga blev - var skulle vi hålla till? Vi fick flera förslag på lokaler runtom i trakten, men vid ett möte på Ludvika Gammelgård där Torsten Dybeck var med så föll allt på plats. Han erbjöd oss gamla expeditionen i Grufmanska loftboden att hyra från oktober 1989 till rimliga villkor. Vi fann oss väl tillrätta på Gammelgården. Med Sven Åhls och alla andra trevliga människors hjälp byggde vi inom ett år upp en egen klubblokal och samlingsplats. Vi fixade bord och stolar, möbler och hyllor till böcker och alla stenar som på olika sätt kom till klubben. Under hösten 1989 hade klubben redan 40 medlemmar.

Runt sin storhetstid hade föreningen över 170 medlemmar och styrelsen planerade för kommande 10-årsperiod, med planer på utökat museum för våra då uppskattningsvis 10.000 egna stuffer, en Stenpark för barn och mycket annat. Noterat fritt ur minnet – Evald Persson.

Idag har föreningen ca 40-50 medlemmar.